Man har det rätt bra!

Då sitter man här och bloggar lite, såhär på fredags kvällen. Man har kysst Sara trevlig kväll, hon är ute med lite "locals" på en "Girls night out". Kris kom i taxi och hämtade Sara innan de åkte vidare för att hämta Wee Suan och sen vidare mot kvällens/nattens äventyr. På stereon bakom mig snurrar Cohens "I'm your man" cd och vinglaset sidan om mig innehåller en väl kyld riesling från Deinhard för S$ 25 flaskan. I Sverige hade den kostat högst 70 spänn, men så är det här. Vinet är gott så vad gör väl priset då, det är ju fredag...
Lämnade jobbet ganska tidigt idag, klockan var inte mycket mer än fem, så det var ju duktigt. Satte mig i en taxi och beställde "819 Upper Sarangoon Road" -There should be a furniture store named Helping Hand. Jo, taxichaffören visste mycket väl var det var. -Selling second hand furniture-la? Jo, det var ju helt riktigt uppfattat-la. Efter en femton minuters taxiresa á la Singapore betalade jag och klev ur. Gick över vägen och in på den öppna planen. Husen (som låg som ett U) såg lite konstiga ut. Lagerlokal/showroom i markplan och lägenheter på våning två och tre, men ändå inte som de shophouse som vi känner igen. Nej, lägenheterna var mer oprivata, dörren på vid gavel-välkommen in liksom. Började gå en liten runda och det såg lovande ut. Ganska snart kommer det en "säljare" och frågar -May I help you? Nja, tittar mest, jag kallar om jag behöver hjälp. -Ok, jag sitter i rummet/lagret längst ner. Och sen vänder han och går!!! HEJ, är vi inte i Singapore eller??? Bara lämna och gå sådär och ge mig eget utrymme??? Detta kan verkligen bli något!!! Hittade ganska snart några "daybeds" som vi letar efter. Och som ni kanske har förstått, letat länge efter, snart dax att hitta, liksom. Till slut kom jag ner till sista rummet där min vän satt, tittade på möblerna där och började snacka med honom, först ganska allmänt om möbler och sedan om "The Helping Hand", vad är det? Jo, att det är en frivillig-organisation som hjälper före detta brottslingar, oftast med ett drog beroende i bagaget, tillbaka till vardagen efter avtjänat straff. Killen jag snackade med, han som blev "vår" säljare (Sara kom dit något senare) var väldigt stolt över att få jobba här och få denna chansen att komma tillbaka, komma från sina gamla "vänner" och att få göra det tillsamans med en kristen gud. The Helping Hand har en stark kristen grund som de står på, präster har extra rabatt på det som de köper, sitter ett antal skyltar, typ överallt, som berättar att "är du präst, legitimera dig så drar vi av lite på priset".
Vår säljares högerhand saknade alla fingrar, stumparna var 5 till 10 mm långa och musklerna på underarmen var stort sett försvunna. Såg lite underligt ut men inget som killen försökte dölja. Vid ett tillfälle så kom möjligheten att fråga honom om armen och jag tog det. Han berättade, ganska stolt, att det var vändningen i hans liv. Han berättade att han hade injicerat någon form av drog, ganska länge, en drog som gjorde att han kände sig stor, stark och betydelsefull i sitt gäng. En dag så gick något snett och blodflödet till handen stoppades och handen, underarmen gick mer eller mindre förlorad. Själv skulle man nog förbannat denna dag men han såg den som en vändning. Han blev fälld, inspärrad och under straffets avkänande också frälst. Han bestämde sig för att detta var tecknet, så kan man inte leva som han har gjort. Det har gått drygt sju månader sen han kom ut efter avtjänat straff. Han jobbar och bor på The Helping Hand där han även studerar data. Hans "återanpassnings program" slutade efter sex månader men han har valt att bli kvar, jobba vidare, utbilda sig och inte ta de "permissioner" (han kallade det så, den dagen i veckan som han fick lämna områet) som han kunde, för vad skulle han göra då, vem skulle han träffa? Hans "kompissar" var ändå inte bra, de som var kvar i det gäng som han hade tillhört. Och hans mor kom ju trots allt och hälsade på en gång i veckan, så vad skulle han göra där ute? Sin gud hade han också innanför området, så allt han behövde fanns ju där.
Sara dök upp och min vän blev glad när jag var väldigt noga med att presentera henne för honom. Sara och jag gick igenom utbudet en gång och efter en del diskussioner enades vi om en daybed, ett soffbord, två fåtöljer och ett litet bord. Med 30% på alla möbler så blev prislappen rätt hyffsad, vi har sett något enstaka ställe där priset har varit lägre men vi har sett väldigt många där priserna har varit mer än dubbelt så dyra. Pruta kan man göra i många affärer men på ett ställe som detta där pengarna går in, tillbaka i verksamheten vill man nästan ge dricks.
Äntligen har vi köpt möbler till vår ballkong och det kommer att bli superfint och jag kan förstå de människorna som är lite beroende av att shoppa, de som känner ett behagligt lugn i kroppen efter att de har fått spendera en del pengar. Nu ikväll känner jag nog samma känsla, dels för att vi har löst ett "problem" men framförallt,vi har stöttat deras verksamhet i The Helping Hand och även att vi har fått lära känna en person med ett förflutet som är så långt från våra egna. Jag kommer att minnas killens ögon när jag lovordade hans insattser som försäljare och att han skulle fortsätta på denna vägen, långt ifrån sina gamla "vänner".

Ta gärna en titt på deras hemsida, http://www.thehelpinghand.org.sg/ ni som inte har möjlighet att åka dit när ni vill. Förhoppningsvis kommer jag/vi att besöka dem/honom även när vi inte har shopping-behov, utan bara för att få känna all den positiva stämning som råder där, mitt ibland de som tidigare benämndes "buset".