Biltema, 15-278

Klockan blev lite för mycket igår innan jag kom loss från jobbet, så min cykel fick stå kvar tills idag. Inte så dumt, för då var man utvilad för den lite längre vägen hem, 31 km. Den vägen går runt Changi Airport och är väldigt trevlig, klart mycket mindre bilar och mer natur så att man känner sig lite mer som i Helsingborg. Efter drygt 20 km kommer man ner till East Coast och där får man varierat cykla på bilvägen och cykelvägen. Vid ett av vägavsnitten ser jag ett hederligt partytält, ett sådant som de nästan skänker bort på Harald Nyborg, en kille sidan om tältet stående på vägen. Jag tänker: Vad är detta? Tio meter innan jag kommer fram till tältet/killen står där en liten skylt med texten "Health Screening". Jodå, mycket riktigt. Med munskydd över näsa och mun lutade han sig in i den bil som hade stannat, riktade en "15-278" mot bilens förare och passagerare. Jag hade redan passerat bilen innan den tappre kontrollanten hade utfört sitt jobb så, tyvärr kan jag inte berätta om bilen fick fortsätta eller ej. Själv är jag rätt glad att denna mobila station var fullt sysselsatta och inte hade tid att scanna mig, för hur hade det slutat? 45 minuter på sadeln i 28 graders värme... Nä någon övre gräns hade jag inte varit under.
Så vill ni nu hjälpa Sverige i dessa svininfluensa tider så rusa till Biltema och sen en vända till Apoteket. Ett femtio-pack munskydd för 148,50 och sen en 15-278 på Biltema för 469:- snickra ihop en liten skylt och sen har ni att göra på Tågagatan i helgen. Ta ditt ansvar och kontrollera dina medmänniskor!

Oj vad tiden går.

Det var inte igår som man skrev några rader här inte. Vad har då hänt sedan senast?
En svensexa här i Singapore, det hade man inte trott att man skulle få vara med om när man flyttade. Vi hade väldigt kul, åkte wake-board i en lagun där man blev dragen av en, typ skidlift... Fungerade säkert bra för de som kom på hur man skulle göra. Kul var det iaf. Det blev även mat ett par gånger och drinkar och fler drinkar. Gott var det iaf.
Sen har jag varit borta i det svartlistade (swine flu) landet Sverige. Här i det perfekta landet Singapore är man maniskt rädd för allt som heter "flu". Man skulle även kunna säga att landet är hyperkondriskt. Vad hände i Sverige då? Jo, Media-möte, trädfällning från skylift, guidning av Singaporeansk familj i Kullabygden med besök på stor svensk hästgård som höjdpunkt. Jätte tack Henrik och Anna för att vi fick storma in. Victoria snackar om er fortfarande och kommer säkert att göra det ett bra tag till. Och sen avslutads Sverige besöket med ett möte med i stort sätt alla våra tryckare i Europa, Asien och Australien. Väldigt intensiva dagar där jag knappt han träffa våra föräldrar eller våra vänner i landet Sverige.
Hur gick det med balkongmöblerna undrar kanske vän av ordning? Jo, när jag kom tillbaka till vårt hem så stod de där. Sara hade gjort det så fint, ljusen var tända, blomma på bordet och vinet var serverat. Och det bästa av allt, äntligen återsåg man sin älskade fru igen!!!

Man har det rätt bra!

Då sitter man här och bloggar lite, såhär på fredags kvällen. Man har kysst Sara trevlig kväll, hon är ute med lite "locals" på en "Girls night out". Kris kom i taxi och hämtade Sara innan de åkte vidare för att hämta Wee Suan och sen vidare mot kvällens/nattens äventyr. På stereon bakom mig snurrar Cohens "I'm your man" cd och vinglaset sidan om mig innehåller en väl kyld riesling från Deinhard för S$ 25 flaskan. I Sverige hade den kostat högst 70 spänn, men så är det här. Vinet är gott så vad gör väl priset då, det är ju fredag...
Lämnade jobbet ganska tidigt idag, klockan var inte mycket mer än fem, så det var ju duktigt. Satte mig i en taxi och beställde "819 Upper Sarangoon Road" -There should be a furniture store named Helping Hand. Jo, taxichaffören visste mycket väl var det var. -Selling second hand furniture-la? Jo, det var ju helt riktigt uppfattat-la. Efter en femton minuters taxiresa á la Singapore betalade jag och klev ur. Gick över vägen och in på den öppna planen. Husen (som låg som ett U) såg lite konstiga ut. Lagerlokal/showroom i markplan och lägenheter på våning två och tre, men ändå inte som de shophouse som vi känner igen. Nej, lägenheterna var mer oprivata, dörren på vid gavel-välkommen in liksom. Började gå en liten runda och det såg lovande ut. Ganska snart kommer det en "säljare" och frågar -May I help you? Nja, tittar mest, jag kallar om jag behöver hjälp. -Ok, jag sitter i rummet/lagret längst ner. Och sen vänder han och går!!! HEJ, är vi inte i Singapore eller??? Bara lämna och gå sådär och ge mig eget utrymme??? Detta kan verkligen bli något!!! Hittade ganska snart några "daybeds" som vi letar efter. Och som ni kanske har förstått, letat länge efter, snart dax att hitta, liksom. Till slut kom jag ner till sista rummet där min vän satt, tittade på möblerna där och började snacka med honom, först ganska allmänt om möbler och sedan om "The Helping Hand", vad är det? Jo, att det är en frivillig-organisation som hjälper före detta brottslingar, oftast med ett drog beroende i bagaget, tillbaka till vardagen efter avtjänat straff. Killen jag snackade med, han som blev "vår" säljare (Sara kom dit något senare) var väldigt stolt över att få jobba här och få denna chansen att komma tillbaka, komma från sina gamla "vänner" och att få göra det tillsamans med en kristen gud. The Helping Hand har en stark kristen grund som de står på, präster har extra rabatt på det som de köper, sitter ett antal skyltar, typ överallt, som berättar att "är du präst, legitimera dig så drar vi av lite på priset".
Vår säljares högerhand saknade alla fingrar, stumparna var 5 till 10 mm långa och musklerna på underarmen var stort sett försvunna. Såg lite underligt ut men inget som killen försökte dölja. Vid ett tillfälle så kom möjligheten att fråga honom om armen och jag tog det. Han berättade, ganska stolt, att det var vändningen i hans liv. Han berättade att han hade injicerat någon form av drog, ganska länge, en drog som gjorde att han kände sig stor, stark och betydelsefull i sitt gäng. En dag så gick något snett och blodflödet till handen stoppades och handen, underarmen gick mer eller mindre förlorad. Själv skulle man nog förbannat denna dag men han såg den som en vändning. Han blev fälld, inspärrad och under straffets avkänande också frälst. Han bestämde sig för att detta var tecknet, så kan man inte leva som han har gjort. Det har gått drygt sju månader sen han kom ut efter avtjänat straff. Han jobbar och bor på The Helping Hand där han även studerar data. Hans "återanpassnings program" slutade efter sex månader men han har valt att bli kvar, jobba vidare, utbilda sig och inte ta de "permissioner" (han kallade det så, den dagen i veckan som han fick lämna områet) som han kunde, för vad skulle han göra då, vem skulle han träffa? Hans "kompissar" var ändå inte bra, de som var kvar i det gäng som han hade tillhört. Och hans mor kom ju trots allt och hälsade på en gång i veckan, så vad skulle han göra där ute? Sin gud hade han också innanför området, så allt han behövde fanns ju där.
Sara dök upp och min vän blev glad när jag var väldigt noga med att presentera henne för honom. Sara och jag gick igenom utbudet en gång och efter en del diskussioner enades vi om en daybed, ett soffbord, två fåtöljer och ett litet bord. Med 30% på alla möbler så blev prislappen rätt hyffsad, vi har sett något enstaka ställe där priset har varit lägre men vi har sett väldigt många där priserna har varit mer än dubbelt så dyra. Pruta kan man göra i många affärer men på ett ställe som detta där pengarna går in, tillbaka i verksamheten vill man nästan ge dricks.
Äntligen har vi köpt möbler till vår ballkong och det kommer att bli superfint och jag kan förstå de människorna som är lite beroende av att shoppa, de som känner ett behagligt lugn i kroppen efter att de har fått spendera en del pengar. Nu ikväll känner jag nog samma känsla, dels för att vi har löst ett "problem" men framförallt,vi har stöttat deras verksamhet i The Helping Hand och även att vi har fått lära känna en person med ett förflutet som är så långt från våra egna. Jag kommer att minnas killens ögon när jag lovordade hans insattser som försäljare och att han skulle fortsätta på denna vägen, långt ifrån sina gamla "vänner".

Ta gärna en titt på deras hemsida, http://www.thehelpinghand.org.sg/ ni som inte har möjlighet att åka dit när ni vill. Förhoppningsvis kommer jag/vi att besöka dem/honom även när vi inte har shopping-behov, utan bara för att få känna all den positiva stämning som råder där, mitt ibland de som tidigare benämndes "buset".

Vart tog snön vägen?

I förrgår kom min närmsta kollega tillbaka efter två veckors semester! Två veckor!!! Åtta skiddagar i Aspen. Nysnö och hyffsat väder varje dag, mysig by, god mat, bra service och hela familjen med, kul för henne... Själv har man gått här i varma Singapore där vi har pool utanför dörren, man måste ha is i GTn, ölen kostar som i Sverige och det har till och med regnat här under tiden hon har haft semester. Är det inte synd om en...?

För att försöka trösta mig själv lägger jag in två bilder från 2008 års skidveckor.

Så, nu känns det lite bättre.

Sköna söndag...

...eller vad hette programet som SVT visade för längesedan?
När vi hade vaknat i morse så drog vi på oss våra simdräkter och gick ner till vår lap-pool. Sara gjorde 500 m och jag nöjde mig med 400 m. Tillbaka upp i lägenheten, in i duschen, på med kläder och ner, korsa vägen, under ECP (namnet på den stora vägen som går mellan oss och havet) och bort till ett fik som ligger precis där stranden börjar.
Vi slår oss ner i var sin skön fåtölj och beställer vår frukost. Tänk att kunna sitta så, bara rakt upp och ner i varsin skön fåtölj och bara njuta.

Inte så illa...

En och en halv timme senare betalar vi notan och tar en taxi in och förbi centrum till Lock Road där dagens jakt på balkongmöbler startar. Och ska jag vara riktigt ärlig så är det inte första dagen som vi jagar den typen av möbler...
Vi har ett par olika jakter igång, Sara jagar en bra bild på en Dengy-buss och jag jagar bra pris på ett Nikon-objektiv. Vad är en Dengy-buss undrar kanske vän av ordning?
Jo, de flesta bussar här i SG gör reklam för något och det finns de som används i landets propaganda i kampen mot Dengy-feber. Och Sara jagar en bra bild som hon kan använda i sin blogg till en text som inte är riktigt skriven än, men snart. Hoppas att texten är bra, för så många bussar som har passerat med kameran i högsta hugg för att konstatera att det var Fuji, Casio, Tiger Beer eller något annat företag.
Sen har vi en "daglig" tävling som vi tycker är kul. (Prova inte denna i Sverige, inte alls rolig där.) Vi räknar bilar av ett visst märke, en poäng per styck. Sara räknar Porsche och jag räknar Lamboghini. För att göra det lite roligare så får Sara ett halvt poäng för Porsche's SUV och jag får ett halvt poäng för andra exklusiva sportbilar så som Ferrari, Bentley och liknande.
Hur gick det då idag?
Jo, inga möbler blev köpta, men nästan, ingen Dengy-buss till bloggen, Nikon-objektivet blir inte billigare och bil tävlingen slutade 12,5 för Sara och 8 för mig. (Sara såg 11 Porschar och tre av deras SUVar och jag såg 7 Lamborghinis, en Ferrari och en Bentley.) Det nästan kryllar av dyra bilar i detta land, här som det är så otroligt dyrt att ha en bil. Vi anser oss inte ha råd med bil eller så anser vi att oavsett hur mycket buss, MRT och taxi vi åker så blir bil mycket dyrare. Och så finns ju taxi över allt, det är bara till att gå ut och vifta lite med handen så stannar en som är ledig.

Ett möjligt objekt, eller? Vi får väl se.

Temptation

Vad är en Jansons när man kan göra två?
Jo, det är en för mycket...
Vi hade bjudit in några av våra vänner på som vi sa svensk påskmat, Jansons frestelse, ägg, sill, rökad lax, ost och bröd, och så förstås öl och nubbe. Tja, det där med öl och nubbe var kanske inte så uppskattat som vi hade hoppats. Vi tänkte lite som så att om vi är duktiga och slukar deras traditiner med hull och hår så kanske de också gör det med våra traditioner. Abba’s sill, inga problem. Sara’s Janson, inga problem. Men, Carlsbergs öl (ursäkta Mariestads, blev inte inköpt då jag var sjuk den planerade inköpsdagen) är lite för svårt att övertyga en vinimportör att det är drickbart. Och sen, svenska nubbar... ett paket med 10x5 cl från IKEA, den vanliga som även finns på systemet, nja det kanske inte räcker så lika bra att ta ett paket till. Med 20x5 cl från början, landade inventeringen efter middagen på 17,5 x 5 cl kvar. De som ”vågade” prova sa att det var gott men starkt. Vi lyckades få några att smaka beska droppar, inte specielt snällt att försöka övertyga Asiater om våra svenska traditioner via Beska droppar men i alla fall, några provade. Vår vin importör öppnade den flaskan som de hade haft med som present till oss redan innan vi hade smakat de övriga dryckerna, han hade nog tidigare testat verkade det som men han provade lite av snappsen och tyckte att de Bäska dropparna hade en intressant eftersmak... Nej, jag tror att han var besviken på att ölen var dansk och inte svensk! Hur var kvällen annars då, undrar ni kanske? Jo, jätte trevlig! Det är så underbara och intressanta människor allihopa, tack Vincent för att du har öppnat denna kanal. Jag vet inte hur många nationaliteter som är representerade i denna skara men det är klart många. Vi sticker inte ut så jätte mycket men lite grand. Som ett exempel kan nämnas att jag var den enda kille som inte har varit korgosse.

Kvällens kökshjälp!

Nyss hemkomna, kvastarna står i hallen.

Då har det hänt

Vi hade besök av några säljare från Citi bank över lunchen igår på kontoret. En kille snackade i 25 minuter och försökte få oss att förstå hur bra Citi bank är i jämförelse med andra banker. Som exempel ger de mer än tre gånger så mycket ränta på dina pengar än någon annan bank. Jo ni läste rätt: TRE GÅNGER!!! Vill ni ha lite siffror att räkna med? OK, de ger 0,37% iställt för 0,12% som närmsta konkurent. Räkna på det om ni vågar. Nej, vi blev väl inte så imponerade som de hade hoppats, en del lokala kolleger såg fördelar med Citi så jag tror att de trots allt var glada när de lämnade kontoret. Cirka 10 utav 24 närvarande får man ju tycka är bra jobbat. Som ett extra dragplåster så bjöd Citi på lunch. Vår testpilot Catarina smakade och ansåg att maten i restaurangen (vårt IKEA varuhus vanliga restaurang) var nog att föredra, så vår tappra styrka av fyra personer gick dit för lite vanlig svensk mat. De andra valde kokt lax medan jag sattsade på ett säkert kort, köttbullar, sås och potatis. Något var inte som det skulle utan magen började prata lite. Några toa besök senare bestämnde jag mig för att sluta "tidigt" så klockan 18.00 lämnade jag kontoret med min dator i väskan, för man vet ju inte... satte jag mig i en taxi för att be chaffören om att köra mig hem. Resan gick bra... Väl hemma berättade jag för Sara att jag mådde sådär och att jag troligtvis sover till morgonen. Det har varit en matförgiftnings skandal här i Singapore då en "restaurang" på ett hawkercenter har förgiftat mer än 100 gäster, där en kvinna fick missfall i andra månaden och där hitentills två personer har dött. Med den skandalen i färskt minne bad jag Sara titta till mig lite då och då, man är ju lite nojjig. Med 18 timmars sömn och några bananer och en halv liter cola känns det snart som vanligt. Snart dax för lite kvällsmat, som jag ser fram emot, och förhoppningsvis lite sömn laddar vi för lite påsk firande imorgon. Vi har bjudit lite av våra lokala vänner som ska få smaka på Saras goda kok konster igen. Jansson, ägg, sill och lite annat påskigt står på menyn. Vi får ju inte glömma att kyla och servera snappsen för att se deras reaktioner på lite svenskt brännsle.

Måste lära mig skriva...

Och så mycket det innehåller...
- Hur formulerar man sig?
- Vad skriver man om?
- Dax att lära sig mer än pekfinger valsen!
- Dax att använda pennan så att andra kan läsa vad man skriver!
Så mycket man kan göra, dax att börja kanske...
...men hur börjar man då? En blogg kanske, en brevvän eller något helt annat. Nej, blog får det bli. Och vi börjar att skriva på svenska så får vi se, en vacker dag blir det kanske språk byte, vem vet.