Stieg Larsson

Hur stor är han egentligen?
Jag ser minst en om dagen som läser honom. Alla läser honom på engelska, varför inte på svenska vet jag inte...
I förmiddags nere vid poolen var en kvinna fullt uppslukad av del två och på kvällsflyget hem från Hong Kong satt herren sidan om mig och läste del tre. Han läste pocket versionen, och den håller inte riktigt samma format som en pocket i Sverige. Om jag uppskattar en svensk pocket till 13x18 cm så är denna 18x25 cm, vi har stora fickor här. Att släpa runder på en så otymplig bok när man reser så gäller det att innehållet är bra. Är det tredje boken I en triologi så bör man veta vad man gör, ett gott betyg åt Stieg, som han tyvärr aldrig fick uppleva. Jag som nyss började med Lundells "Vädermannen" får väll streckläsa och sen leta upp första Larsson, för han måste vara bra när man accepterar figurer med namn som både innehåller å, ä och ö samt där pocket utgåvan inte är lämpad för en vanlig ficka.
Uffe, tack för boken! Tyvärr så står den redan i bokhyllan, men den värme som den gav när man kom hem till en tom lägenhet 00.30 i natt, efter en halv vecka i Kina, går ej att beskriva. Har du läst "30 år av intervjuer" (eller något liknande)? Om inte, ska jag skicka den eller kommer Pappan, Mamman och Junior och hämtar den i höst?

Vad vi har det bra!

Ingrid och Jack är här och vi har det riktigt bra. Äntligen kom de så nu har vi fått visa dem vårt "nya" land och de har ãven haft möjligheten att träffa några av våra vänner. Tyvärr så jobbar jag på det sättet som jag brukar så Sara får vara den supperba guiden som hon är. På fredag så åker vi till Sydney Opera House, äntligen eller hur, Jack?

Kan det inte vara födelsedag snart...

Jag säger bara: VILL HA!
Den dagen som det gör skillnad så ska jag köpa en liknande... Det är faktiskt Sara som har tagit även denna bild. Är lite osäker på om hon tänker sätta upp den på kylsåpet eller ha den som omslag på min träningsdagbok (om man nu kan ha det på "FunBeat"). Har ni föresten provat www.funbeat.se ? Om inte, gör det!

Bilder från söndagen

Som jag lovade tidigare så kommer det lite bilder. Känsliga läsare bör varnas, första bilden är en halvfet fd "idrottsman" och sen blir det bara värre... De sista bilderna är ganska sköna så är ni lite nyfikna men känsliga så titta bara på de sista tre.
(Alla bilder: copyright Sara Wallin)

Dagen efter...

Vän av ordning undrar kanske hur det känns i kroppen dagen efter en halv Ironman i drygt 30 graders värme? Jo, faktiskt rätt bra, okey man är ju inte vacker när man går i en trappa. Och det var ju ett tag sedan någon beskylde mig för att vara vacker (bortsett från frun eller modern) så man ska väl inte ha för stora krav. Nej, dax att ta vid där man slutade igår, yoga om en och en halv timme. Fungerade det som träning inför så fungerar det också efter den halva järnmannen.

Om det har varit lite otydligt.

Sara har tagit endel bilder och jag laddar upp några lite senare.

YES!

Det gick! 7.11, i ett varmt Singapore med en otränad kropp, är jag nöjd med. Löpningen var tung, jag som trodde att jag var "löpare" i grunden. Då var träningsupptackten avklarad, dax att titta i tävlingskalender och hitta något lämpligt så att man tränar vidare och inte blir lat igen.

Dagens bästa supporter!

TACK SARA!!!
Tack för gröten i morse, peppningen före loppet, det idoga hejandet längs vägen och allt annat som jag inte har nämnt! Du är bäst!

Ja ha, då blev det kvällen före. I morgon smäller det! Revelj 05.00, brief 06.45 och start 07.30. Har nog aldrig varit så fysiskt dåligt förberedd, men så är det kanske ända sättet att börja träna. Det är en speciell känsla att vara på ett evenemang, få känna på förväntningarna och se alla vältränade människor som ska sätta pers. Själv ska jag "bara" överleva eller kliva av i tid när det fortfarande finns en bit verdighet kvar i kroppen. Vi får se om jag orkar skriva i morgon...

Steg 1, check!

Nu är det nya passet upphämtat. Vad kan man säga... Det är alltid bra att slå två flugor i en smäll! Nu har jag ett pass som varar ett tag PLUS en bild som kommer att roa vid incheckningsdisken och passkontrollen. Sånt bjuder jag på!

Sommarförberedelser

Då har man börjat att förbereda sig för sommaren och dess resor till våra kära leverantörer. Jag är påväg till jobbet efter att ha varit på ambasaden och beställt nytt pass, sidorna i det som jag har nu börjar att ta slut. Ett och ett halvt år i Asien sätter sina spår i passet. En del länder i Asien kräver visum och det tar en vecka att få visumet (man är av med passet under tiden) så skulle jag behöva två pass. Hur det går att ha två pass och ett "employment pass" återstår att utreda.

Fika

Jag bara undrar vad vi ska ha till fika idag???

Vad är fredagsmys när man kan ha lördagsmorgonmys?

Väckarklockan var kanske inte favoriten när den drog igång 07.45, men vi visste ju vad vi hade framför oss... Efter en lugn, skön cykeltur till Laguna Park #04-29 och 90 minuters underbar yoga tillsammans med vår stora favorit Kate (kolla gärna hennes sida: www.kateporteryoga.com) sitter vi då här på Mana Mana och avnjuter en välförtjänt frukost. Det är lördagsmorgonmys vill jag lova.

Axel, han vet...

...hur man ska göra. Ofta säger man att "Jag önskar att jag kunde stanna längre." när man ska resa eller ge sig av. Men Axel vet hur man ska göra för att stanna kvar längre trots att man åker iväg.
I morse tog jag mina svarta ECCO kontors skor, de med fyra håls snörning. Snöret på vänster skon var uppsnörat så att snöret bara satt i de första hålen. Tack Axel för att du berättar för oss lite då och då att: "Här har jag varit och spårna syns fortfarande, det kan inte ha varit så länge sedan jag gav mig av." Med all vår kärlek till familjen Ekdala.

Papperskorgen

Kan det bli mer uppenbart än så här? Vi har alltför små papperskorgar i vårt Condo. Inte ens ett uttjänt träningsredskap går igenom luckan eller får plats i korgen. Nej, det är nog bäst att skriva till management och fråga vad de kommer att göra åt papperskorgs storleken eller det är kanske bättre att försöka få tag i den som slängde skräpet där och fråga: "Hur tänkte du egentligen?"

Taxichafförer är... del två

Dagens förare var riktigt trevlig. Vi pratade om CNY och firandet kring det och sen pratade vi om hur bra IKEA är, det får ju en på bra humör, liksom. Så pass bra humör att han fick lite dricks plus att han fick behålla vänster bakdörr som just vänster bakdörr. Jag kan vara snäll också, faktiskt.

Taxichafförer är ett släkte för sig.

Det finns många trevliga, roliga och vänliga taxiförare i denna stad. Sen finns det också den ynka procent som får en att seriöst börja fundera på att skaffa egen bil. Denna ynka procent eller promille visade sig i morse, låt mig få kalla honom just "promille", inte Mr promille och heller inte Herr promille för en sådan titel klarar han inte av att bära. Redan när jag klev in i promilles bil började jag ana att det här inte skulle sluta lyckligt, han hade kartboken i knäet. Inte en översikts karta utan den detaljerade i skala 1:12,500 med alla vägar namngivna. Efter att jag hade upprepat "IKEA, Tampines" fyra gånger och den exakta färdvägen två gånger trodde jag att vi hade någon form av förståelse om hur och vart den kommande färden skulle bära. Men ack nej, redan i andra korsningen körde han rakt fram istället för att svänga vänster trots mina ganska högljudda anvisningar från baksätet. I nästa korsning där han hade haft en möjlighet att rätta upp situationen, fortsatte han att ignorera sin långa passagerare som pendlade mellan att vara snäll svensk och irriterad passagerare. Såhär fortsatte färden, den långe fick se ett stycke av Singapore som han inte hade sett tidigare, medans tiden och taxametern tickade på. Tjugo minuter försenad och en taxameter på S$ 6.20 mer än brukligt fann vi till slut IKEA. Efter lite dividerande om vad man som resenär kan förvänta sig av en taxiförare och vem som ska stå för kostnade om en viss promille vill läsa in sig på Singapores östra vägnät, betalade jag något mer än vad jag brukar, men inte riktigt vad promilles taxameter visade efter vår rundtur. Ögonblicket innan jag kliver ur bilen säger jag ett, för stunden, vänligt "goodbye" och får en fnysning tillbaka vilket får min högr arm/hand att stänga vänster bakdörr på ett sãdant sätt att promille säkert trodde att han hade blivit med två stycken bakdörrar på höger sida.
I morgon är det en ny dag, frågan är om man ska ta bussen eller ta risken att stöta på en ny promille.

Yoga

Kate hade lovat att vara snäll mot mig. Nu i efterhand är jag lite osäker om det var hon eller min kropp som inte var snäll. Passet blev tufft för en väldigt stel kropp. Ska man dömma av de andra deltagarnas leende efter passet så var det nog inte Kate som var tuff, utan bara så trevlig som bara Kate kan vara. Nej, ge mig en mjukare och mer samarbetsvillig kropp till nästa gång!

Lördag och touch rugby

Så, efter ett antal månader fick Vincent ihop tillräckligt med folk för att det skulle bli "match" av. Själv hade jag bestämt mig för att sitta vid sidan och titta. Men av någon anledning så hade jag kläder på eller med så att jag kunde vara med. Och väl på plats så kunde jag inte låta bli. Efter byte av byxor och knytande av skor så drog vi igång. Två timmar och två liter vatten senare så kändes ryggen faktiskt helt ok, lite stel men bättre än förväntat. Inte heller de 2-3 km löpning hem för att duscha innan kvällens middag med familjen Tan fick ryggen till att packa ihop. Vi får se hur det känns imorgon efter en god natts sömn. Klockan 10.00 börjar yogan och det ska väl hjälpa om inget annat.

Fredagsmys

Vi hade lite svårt att bestämma vart vi skulle gå för att avnjuta fredagens middag. Pump room var ett starkt alternativ då jag har spelat golf med ägaren idag, en fransk restaurang i de arabiska kvarteren var också en stark kandidat, men båda föll bort då vi inte riktigt orkade att ta oss dit. Nej, valet föll istället på One Twenty six, en restaurang som vi har lite blandad erfarenhet av, allt från ok till väldigt bra. Ikväll kom så det riktiga bottennappet. Vi blev hänvisade till ett litet men trevligt bord i utkanten av restaurangen. Servitrisen frågade om vi ville ha vatten med eller utan bubblor, vi bestämde oss för utan och fick då vars en flaska a 40 cl. Menyerna kom in och efter en tids grubblande kom vi båda fram till att ravioli skulle nog smaka bra. Någon vinlista såg vi inte till och då sa vi att vill de inte servera vin så slipper de, vi var kanske lite för trötta för att dela en flaska. Efter en liten stund, som det brukar vara på restaurang, så kom raviolin in. Två kuddar, stora som ölunderlägg med fyllning i mängd som "Mamma Scans" köttbullar. Mättnadskänslan var ungefär som efter att man har rensat tänderna med en tandpetare. Det var kanske tur att vi inte beställde något vin utan bara drack vatten, för nu kunde vi ju lämna stället ganska omgående och bege oss till Starbucks för en latte och en god kaka som dessert. Behöver jag säga att mättnadskänslan var betydligt större när vi lämnade detta stället jämfört med förra stället.

Vardag igen...

Dagen kom fortare än vad vi ville tro, igår åkte fam Ekdala hem mot ett snöigt Sverige igen. Som om det inte skulle vara nog så har vi fått två regäla ösregn. Ska jag försöka att vara lite positiv innan jag avslutar så satt vi i restaurangen efter dagens 18 hål på Keppel före det första regnet.

Bilden

OK, här är den, bilden som får halva (nästan hela) Singapore att stanna upp och le.

Något återstår

Förlåt Olle, Axel och jag utforskade denna idag och först då kom jag på att vi missade denna när ni var här och hälsade på. Ja, ja, alltid något att se framemot tills nästa resa till Singapore för er del.

Offentlighetens ljus

Snart kommer den ut, bilden på det transportmedel som får servitrisen på Long Bar, diskplockaren på Food Court på Wisma, galleristen på ION, butiksbiträdet på Huggo Boss och gemene man på Orchard Road att stanna upp, peka, le och byta ett par ord.
Sent via BlackBerry from SingTel!

Åka rulltrapp,

att det kan vara så spännande och roligt! Tvivlar ni? Då får ni fråga Axel, 3 eller Olle, 64 för de kan säkert förklara varför.

P.S. Cafe

Vad är väl en fika...

Snickare, någon?

Var kan man hitta en snickare som kan kapa fyra sängben till 40 mm höjd? Hade jag varit I Helsingborg så vore mitt problem löst tämligen omedelbart, för där finns världens bästa snickare! Eller hur, Brikolören?

En söndag som den ska vara.

Om man läser "Saker en turist bör göra i Singapoe" så har vi inte gjort mycket idag. Martin utrycket det nog bäst när han sa "Vi är inte här för att uppleva Singapore, vi är här för att träffa er". Och med de orden sagda så har vi gjort mycket idag. Två timmars frukost på Vista Bistro, en timme grävandes i sanden på east coast (dessa två saker med Victoria och hennes föräldrar), en timmes lek med "Byggare Bob" på "Parkway", två timmar i poolen, middag, nattning av barn och sen "När då då" med lite vin och tilltugg. Tack familjen Tan, Ekdala och Sara för att jag får vara med.

Barns ögon

Tänk om man kunde få se världen med barnens ögon.
Vi har varit på Santosa idag tillsammans med familjen Ekdala. Världen ser helt annorlunda ut genom Axels ögon gemfört med hur jag alltid har upplevt denna del av Asien som jag trodde var "min". Bara en sån sak som att åka tåget över till Sentosa brukar vara en transport till själva aktiviteten, men inte idag. Idag var även det tåget ett äventyr där man var tvungen att vara vaken hela tiden för Axels ögon var med och det han inte kännde till, det frågade han om. Då gällde det att man hade ett svar.

Fredag

Ännu en vecka har gått och äntligen är det helg. Tiden går extra fort när man har varit borta två veckor från kotoret och dessutom har familjen Ekdala på besök. Det ska bli så kul att få tillbringa hela helgen tillsammans med dem och min älskade fru. Undrar hur mycket bad det kommer att bli?

BlackBerry

Smart phone, hur smart är den här telefonen och hur smart är användaren? Vi får väl se om detta fungerar...
Sent via BlackBerry from SingTel!

Frukost-tankar...

Sitter ensam (här är mer folk men inte vid mitt bord) på hotell Mollbergs i Helsingborg och äter frukost. Igår satt jag ensam på Starbucks i Tokyo och åt frukost. För en vecka sedan satt jag tillsammans med min fru och mina föräldrar på Starbucks framför Petrona Towers i KL och åt frukost. Lördagen innan dess satt samma kvartett hemma på vår balkong i Singapore och frukosterade. Ytterligare en vecka tidigare satt jag och Sara hemma hos Saras syster med familj och föräldrar och hade en trevlig annandags-frukost. I morgon kommer jag troligtvis att äta på dagens Hotell Mollberg i sällskap med min kollega Daisy.
Är det inte orättvist att man kan äta frukost lite varstanns i värden, när man egentligen bara vill äta frukosten tillsammans med de man saknar och håller av och då allra helst den man älskar, saknar dig Sara!

Vad hände...?

Har min skrivkunnighet varit borta i åtta månader eller bara ren lathet? Ja välj själv. Jag ska försöka få igång bloggandet från mobilen och se om det blir lättare då. Kanske till och med bara skriva små kommentarer...