Fika

Jag bara undrar vad vi ska ha till fika idag???

Vad är fredagsmys när man kan ha lördagsmorgonmys?

Väckarklockan var kanske inte favoriten när den drog igång 07.45, men vi visste ju vad vi hade framför oss... Efter en lugn, skön cykeltur till Laguna Park #04-29 och 90 minuters underbar yoga tillsammans med vår stora favorit Kate (kolla gärna hennes sida: www.kateporteryoga.com) sitter vi då här på Mana Mana och avnjuter en välförtjänt frukost. Det är lördagsmorgonmys vill jag lova.

Axel, han vet...

...hur man ska göra. Ofta säger man att "Jag önskar att jag kunde stanna längre." när man ska resa eller ge sig av. Men Axel vet hur man ska göra för att stanna kvar längre trots att man åker iväg.
I morse tog jag mina svarta ECCO kontors skor, de med fyra håls snörning. Snöret på vänster skon var uppsnörat så att snöret bara satt i de första hålen. Tack Axel för att du berättar för oss lite då och då att: "Här har jag varit och spårna syns fortfarande, det kan inte ha varit så länge sedan jag gav mig av." Med all vår kärlek till familjen Ekdala.

Papperskorgen

Kan det bli mer uppenbart än så här? Vi har alltför små papperskorgar i vårt Condo. Inte ens ett uttjänt träningsredskap går igenom luckan eller får plats i korgen. Nej, det är nog bäst att skriva till management och fråga vad de kommer att göra åt papperskorgs storleken eller det är kanske bättre att försöka få tag i den som slängde skräpet där och fråga: "Hur tänkte du egentligen?"

Taxichafförer är... del två

Dagens förare var riktigt trevlig. Vi pratade om CNY och firandet kring det och sen pratade vi om hur bra IKEA är, det får ju en på bra humör, liksom. Så pass bra humör att han fick lite dricks plus att han fick behålla vänster bakdörr som just vänster bakdörr. Jag kan vara snäll också, faktiskt.

Taxichafförer är ett släkte för sig.

Det finns många trevliga, roliga och vänliga taxiförare i denna stad. Sen finns det också den ynka procent som får en att seriöst börja fundera på att skaffa egen bil. Denna ynka procent eller promille visade sig i morse, låt mig få kalla honom just "promille", inte Mr promille och heller inte Herr promille för en sådan titel klarar han inte av att bära. Redan när jag klev in i promilles bil började jag ana att det här inte skulle sluta lyckligt, han hade kartboken i knäet. Inte en översikts karta utan den detaljerade i skala 1:12,500 med alla vägar namngivna. Efter att jag hade upprepat "IKEA, Tampines" fyra gånger och den exakta färdvägen två gånger trodde jag att vi hade någon form av förståelse om hur och vart den kommande färden skulle bära. Men ack nej, redan i andra korsningen körde han rakt fram istället för att svänga vänster trots mina ganska högljudda anvisningar från baksätet. I nästa korsning där han hade haft en möjlighet att rätta upp situationen, fortsatte han att ignorera sin långa passagerare som pendlade mellan att vara snäll svensk och irriterad passagerare. Såhär fortsatte färden, den långe fick se ett stycke av Singapore som han inte hade sett tidigare, medans tiden och taxametern tickade på. Tjugo minuter försenad och en taxameter på S$ 6.20 mer än brukligt fann vi till slut IKEA. Efter lite dividerande om vad man som resenär kan förvänta sig av en taxiförare och vem som ska stå för kostnade om en viss promille vill läsa in sig på Singapores östra vägnät, betalade jag något mer än vad jag brukar, men inte riktigt vad promilles taxameter visade efter vår rundtur. Ögonblicket innan jag kliver ur bilen säger jag ett, för stunden, vänligt "goodbye" och får en fnysning tillbaka vilket får min högr arm/hand att stänga vänster bakdörr på ett sãdant sätt att promille säkert trodde att han hade blivit med två stycken bakdörrar på höger sida.
I morgon är det en ny dag, frågan är om man ska ta bussen eller ta risken att stöta på en ny promille.

Yoga

Kate hade lovat att vara snäll mot mig. Nu i efterhand är jag lite osäker om det var hon eller min kropp som inte var snäll. Passet blev tufft för en väldigt stel kropp. Ska man dömma av de andra deltagarnas leende efter passet så var det nog inte Kate som var tuff, utan bara så trevlig som bara Kate kan vara. Nej, ge mig en mjukare och mer samarbetsvillig kropp till nästa gång!

Lördag och touch rugby

Så, efter ett antal månader fick Vincent ihop tillräckligt med folk för att det skulle bli "match" av. Själv hade jag bestämt mig för att sitta vid sidan och titta. Men av någon anledning så hade jag kläder på eller med så att jag kunde vara med. Och väl på plats så kunde jag inte låta bli. Efter byte av byxor och knytande av skor så drog vi igång. Två timmar och två liter vatten senare så kändes ryggen faktiskt helt ok, lite stel men bättre än förväntat. Inte heller de 2-3 km löpning hem för att duscha innan kvällens middag med familjen Tan fick ryggen till att packa ihop. Vi får se hur det känns imorgon efter en god natts sömn. Klockan 10.00 börjar yogan och det ska väl hjälpa om inget annat.

Fredagsmys

Vi hade lite svårt att bestämma vart vi skulle gå för att avnjuta fredagens middag. Pump room var ett starkt alternativ då jag har spelat golf med ägaren idag, en fransk restaurang i de arabiska kvarteren var också en stark kandidat, men båda föll bort då vi inte riktigt orkade att ta oss dit. Nej, valet föll istället på One Twenty six, en restaurang som vi har lite blandad erfarenhet av, allt från ok till väldigt bra. Ikväll kom så det riktiga bottennappet. Vi blev hänvisade till ett litet men trevligt bord i utkanten av restaurangen. Servitrisen frågade om vi ville ha vatten med eller utan bubblor, vi bestämde oss för utan och fick då vars en flaska a 40 cl. Menyerna kom in och efter en tids grubblande kom vi båda fram till att ravioli skulle nog smaka bra. Någon vinlista såg vi inte till och då sa vi att vill de inte servera vin så slipper de, vi var kanske lite för trötta för att dela en flaska. Efter en liten stund, som det brukar vara på restaurang, så kom raviolin in. Två kuddar, stora som ölunderlägg med fyllning i mängd som "Mamma Scans" köttbullar. Mättnadskänslan var ungefär som efter att man har rensat tänderna med en tandpetare. Det var kanske tur att vi inte beställde något vin utan bara drack vatten, för nu kunde vi ju lämna stället ganska omgående och bege oss till Starbucks för en latte och en god kaka som dessert. Behöver jag säga att mättnadskänslan var betydligt större när vi lämnade detta stället jämfört med förra stället.

Vardag igen...

Dagen kom fortare än vad vi ville tro, igår åkte fam Ekdala hem mot ett snöigt Sverige igen. Som om det inte skulle vara nog så har vi fått två regäla ösregn. Ska jag försöka att vara lite positiv innan jag avslutar så satt vi i restaurangen efter dagens 18 hål på Keppel före det första regnet.

Bilden

OK, här är den, bilden som får halva (nästan hela) Singapore att stanna upp och le.

Något återstår

Förlåt Olle, Axel och jag utforskade denna idag och först då kom jag på att vi missade denna när ni var här och hälsade på. Ja, ja, alltid något att se framemot tills nästa resa till Singapore för er del.

Offentlighetens ljus

Snart kommer den ut, bilden på det transportmedel som får servitrisen på Long Bar, diskplockaren på Food Court på Wisma, galleristen på ION, butiksbiträdet på Huggo Boss och gemene man på Orchard Road att stanna upp, peka, le och byta ett par ord.
Sent via BlackBerry from SingTel!

Åka rulltrapp,

att det kan vara så spännande och roligt! Tvivlar ni? Då får ni fråga Axel, 3 eller Olle, 64 för de kan säkert förklara varför.

P.S. Cafe

Vad är väl en fika...

Snickare, någon?

Var kan man hitta en snickare som kan kapa fyra sängben till 40 mm höjd? Hade jag varit I Helsingborg så vore mitt problem löst tämligen omedelbart, för där finns världens bästa snickare! Eller hur, Brikolören?